Reklambloggen

augusti 16, 2008

Den demokratiske fascisten

Filed under: Uncategorized — reklambloggen @ 3:34 e m
Tags: , , ,

Något som aldrig upphör att fascinera mig är hur långt människor går för att hantera sin kognitiva dissonans, dvs man tänker att ska göra något, men handlar i praktiken tvärt om. Frågar man människor t.ex. om hur de handlar dagligvaror berättar de genast hur rationella och genomtänkta val de gör när de väger in pris, kvalitet, miljömärkning, förpackning, smak m.m. Skrapar man lite på ytan så visar det sig snart att det är så man vet att man borde agera, medan man i praktiken gör tvärtom.

SVTs public service finns till glädje för alla, menar Christina Jutterström och motiverar på så sätt att kanalen borde finansieras via skattesedeln istället. Och visst säger människor att de vill ha Public Service TV, ingen vill ju erkänna att man tittar på snaskiga skandalprogram på TV3 och Kanal5. Problemet är ju att människor bara vill ha public service för att det är lite finare, inte för att titta på. I praktiken tittar man på nyheter och lättsam underhållning.

Hur ska vi då använda samhällets resurser inom TV produktionen? Vad skall vi bestämma vad vi ska prioritera? Ett demokratiskt svar är att producera och sända det människor tittar på, ett ekonomiskt demokratiskt svar är att producera det människor är beredd att betala för att titta på och ett tredje är att producera det som människor säger vill ska finnas.

Lyckligtvis finns det människor som har bättre rätt än andra och som kan bestämma att det skall produceras och sändas folkbildning i UR och diverse kulturprogram. Det visar sig nu att den korkade pöbeln inte förstår sitt eget bästa och istället tittar på snaskiga amerikanska dramaserier utan samhällsansvar. Dessutom betalar de för det utan att man måste tvinga dem till det genom lagstiftning. Tur att de som bestämmer vet bättre.

Martin Jönsson har en skarpsynt poäng när han talar om att TV-licensen fungerar som ett kontrakt mellan publiken och SVT, att det är ett sätt att kvantifiera människors vilja att ha public service. Jag tycker att en viktig omständighet är att det inte är ett frivilligt kontrakt, det är något som lagstiftaren tvingar oss till. Det finns ett värde i licensen som kontrakt betraktad, den är en symbolisk handling, ett sätt att manifestera åsikten att public service TV är bra, utan att behöva titta på kanalerna. Frågan är om det är värt pengarna? Det brukar vara så med kognitiv dissonans, om man sätter ett pris på att upprätthålla fasaden brukar det visa sig rätt fort att det finns annat som är viktigare.

Jag tycker det finns en obehaglig bismak i att en liten grupp människor bestämmer vad folket skall tillsändas och tvingar dom att betala för det, en bismak av elitism och fascism. Det må vara med folkets bästa i tankarna, men det är inte styrt av folket, det är inte demokratiskt.

Denna typ av logik är ju inte ny för vänstern i världen, vi har ju proletariatets diktatur, peoples republic of China, Deutsche Demokratishe Republik som uttryck för samma synsätt; att demokratin inte kan anförtros åt folket. Samma sak med svenska statens TV utbud.

Annonser

augusti 8, 2008

Om reklamvetenskapen

Filed under: Uncategorized — reklambloggen @ 9:20 f m
Tags: , , , , , , ,

Det finns människor som menar att de ekonomiska vetenskaperna inte är vetenskaper. Resonemanget grundar sig på att om man inte kan göra upprepade kontrollerade experiment för att förkasta och belägga hypoteser så är det ingen riktig vetenskap.

Reklam är både konst och vetenskap. Det finns gott om applicerbar vetenskaplig kunskap inom t.ex. psykologi, neurovetenskap och ekonomi att använda. Jag tycker det är anmärkningsvärt hur många människor som jobbar med reklam och marknadsföring som saknar utbildning. Bland de tekniska kollegorna är det inte många som jobbar som ingenjör eller på tekniskt orienterade tjänster som saknar ingenjörsutbildning medan det bland marknadsförare är helt normalt.

Vid en ytligt betraktelse kan man tänka att anledningen är att det inom marknadsföring ofta finns olika modeller och teorier som olika svar och som dessutom ger stort utrymme för tolkningar, medan man inom naturvetenskapen har tydliga definitioner på vikt, elektrisk spänning, vinklar m.m. Inom naturvetenskapen blir det därför lätt att se vem som räknar rätt medan det inom marknadsföring handlar om vem som är bäst på att övertyga om sin ståndpunkt.

Min tes är att detta är en kulturell fråga snarare än en vetenskaplig. Det finns metoder för att testa hypoteser inom marknadsföring och det går att komma fram till en lika välgrundad slutsats som inom naturvetenskapen, men eftersom utbildningsnivån är så låg efterfrågas de inte. För att kunna använda dem måste man känna till dem och och kunna använda dem, och det är här det ofta brister, enligt mig.

Ibland hör man kritiska röster mot det synsättet, man menar att man ”mäter ihjäl sig” och att alla siffror dödar kreativiteten. Jag tror att det grundar sig på erfarenheter av dåligt använda analyser. Den som är duktig på undersökningar och analyser vet också dess begränsningar, hur man kan använda dem och hur man inte ska använda dem. Att avstå från att använda vetenskapliga metoder för att man är rädd för att använda dem, är som att låta bli att räkna på hållfastheten på en bro för att man är rädd att resultatet, om det används felaktigt, kan minska arkitekten konstnärliga frihet.

Inom marknadsföringen handlar det inte om människoliv, men risken att se reklambudgeten förloras ned i avgrunden borde vara skäl nog att ta hjälp av de vetenskapliga metoder som finns och att tillsätta människor med erfoderliga kunskaper.

Jag skulle aldrig våga åka över en bro som jag själv byggt, men dagligen rullas miljoner ut i reklamkampanjer som människor utan ordentlig reklamutbildning satt samman.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.