Reklambloggen

mars 28, 2008

Dagspress – nyskapande eller bakåtsträvare?

Att mediemarknaden förändras har väl inte undgått någon. Genom tydliga stuprörsliknande kanaler har massmedierna spridit sina alster till massorna. Det fanns en stor finansiell tröskel i att starta en TV kanal eller en dagstidning. Därför fick vi också väldigt separata medier, en tidningsmänniska kunde inte gå till en TV kanal hur som helst, för de upplevde sig vara så olika. Nu går vi från massmedia till mediamassa. Att starta en TV kanal är inte svårare än att starta en hemsida. Att starta en dagstidning är inte svårare än att starta en blogg. Plötsligt är det inte lika tydligt vad som är vad, tidningarna öppnar egna kanaler, både på nätet och som marksänt.
När förändringar inträffar kan man förhålla sig på två sätt till dem. Antingen omfamna dem och försöka hitta de nya möjligheter det innebär eller att förneka, stoppa huvudet i sanden och hoppas att det går över. Den mänskliga grundinställningen verkar vara det sistnämnda. Det är alltid lättare att idag göra som man gjorde igår. Eftersom vi ofta överskattar förändringen på kort sikt och underskattar den på lång sikt, är ofta den strategin framgångsrik på kort sikt. På lång sikt leder den naturligtvis till katastrof. Det enda som får människan att verligen vilja bryta vanor är insikten att man står i en begynnande katastrof. En känsla av kris måste infinna sig. Först då finns energin och viljan i tillräckligt hög grad för att bryta vanans bojor.

En av de mest förändringsobenägna branscher jag känner till är dagspressen. I Sverige hade vi ju övergången från broadsheet- till tabloidformat hos SvD och, senare, DN. Det var en förändring som inte var lätt och som väckte många känslostormar på tidningarna. Med tanke på de uppenbara fördelarna för läsarna är det för mig och andra utomstående svårt att förstå varför man inte gjort detta långt tidigare. Svaret är naturligtvis att det finns en stark konservativ kraft inbäddad i företagskulturen hos dessa företag.

Det märks även på annonsör sidan. Det är sällan man ser några nya spännande format i dagspress, medan gratistidningar, radio och TV har en helt annan tjänstevillighet i att testa nya format. Det verkar vara många journalister för vilka annonser är av ondo och där det svider i hjärtat (som hos dessa sitter extra långt åt vänster) att tvingas offra en del av sin själ på kapitalismens altare.
Martin Jönsson är som vanligt skarpsynt i sin analys och recension av Eric Alterman’s artikel ”The death and life of the American newspaper. Du kan läsa Alterman’s artikel artikeln här. Martins slutsats är att tidningarna måste inse faktum och förändra sig. De måste bli bättre på att släppa in läsarna och bygga band med sociala medier. Att bittert anklaga bloggare för att surfa på deras kvalitetsarbete och därigenom gräva deras grav fungerar inte. Personligen tycker jag att SvD har varit bättre på detta. De var först med tabloidformatet och har lovvärda åtgårder, t.ex. samarbetet med Tasteline. Det verkar också som SvD belönas för detta arbete i antalet läsare.

Det ska bli intressant att se vad som händer i framtiden. Vi har bara påbörjat omvandlingen från massmedier till mediamassa och det är många år till vi får reda på vilken strategi som mest framgångsrik. Det enda vi vet är att förnekelse strategin är den som har störst sannolikhet att leda till katastrof. Kanske indikerar Altermans artikel att kriskänslan börjar växa till sig till en tillräckligt stark energikälla för att få även de mest konservativa tidningar att våga förändras.

Annonser

mars 11, 2008

Varar julens varumärken till Påska? Eller stupar de på fastan?

Ibland är det inte lätt att hitta merförsäljning, speciellt inte om man är intimt sammanknippad med en tidpunkt som t.ex. julen. Så är livet för pepparkakevarumärket Annas. Pepparkakor och julmust hör Julen till, och när granen är pyntat då skall det drickas julmust och ätas pepparkakor. Inte ens ett varumärke som Coca-Cola förmår rubba julmustens ställning. I Ries & Trouts termer har julmusten hittat en egen stege att klättra upp på, och där uppe på en stege klädd i glittergirlanger, färgade glaskulor och julgransbelysning, tronar julmusten. Det kanske inte är det största stegen med största pengapåsen, men det är julmustens egna.
Samma prydnad klär stegen på vilken Annas pepparkakor har lagt beslag på översta pinne. Övriga kakor och kex klättrar någon annan stans, men när julen står för dörren så flockas konsumenterna runt pepparkakestegen.
Nu händer det att något får några konsumenter att välja bort pepparekakestegen. De vill undvika socker, de vill ha fullkorn, ekologiskt och lågt GI. Ekologiskt må vara hänt, men pepparkakor äter man för att det gott, man har redan kastat av sig kalorijävulen på axeln. Jag anser att det är fel väg att göra ”nyttiga” pepparkakor”. Det hjälper inte att de blir mindre onyttiga, de är likt förbaskat onyttiga och likt förbaskat goda och juliga. Det leder bara till att man tappar greppet om översta pinnen på stegen och ger konkurrenterna chansen att klättra förbi. Delicato har en mycket bättre strategi, bättre att stå för vad man är och säkra ställningen på stegen. Deras kampanj på temat ”kan innehålla spår av vitaminer och mineraler” är helt rätt, enligt mig.
Vad gör man då om man vill klättra på en stegen där varumärket inte passar? Man får göra som Coca-cola; lansera Bjäre Julmust.

mars 6, 2008

Man kan aldrig nog underskatta människors förmåga att ta till sig reklambudskap

Filed under: Uncategorized — reklambloggen @ 10:51 f m
Tags: , , , , , , ,

När man frågar konsumenter om vad de tycker om reklam, säger de ofta att de känner sig fördummade. De vill ha reklam som utmanar och roar, som överraskar och tilltalar dem i deras självbild av att vara en modern, fördomsfri, kritisk, rationell intellektuell konsument – en 2000-talets economic man. Reklammakarna vill göra reklam som visar hur duktiga är de är på att finna en vinnande retorik; stillfullt, trendkänsligt och intellektuellt glimrande kommunikation; som ett stycke poesi.
Jag har sett många exempel på reklam som är alldeles för sofistikerad. Reklam som uppfyller dessa vilkor missar ofta en annan faktor – människors genuina ointresse för reklam. Det visar sig att människor oftast har sitt intresse någon annastans – den omgivande trafiken istället för trafikreklamen, rubriker och bilder istället för annonserna i tidningen och TV-programmen som omger reklamen istället för själva reklamen. (Konstigt nog hör man sällan att människor är mer intresserade av andra familjemedlemmar än TV-reklamen under breaken) Jag har sett reklam där konsumenter sett budskap som ingen hade kunnat föreställa sig och jag har sett reklam där ingen har förstått budskapet. Man kan aldrig nog underskatta människors förmåga att ta till sig reklambudskap. Lågprisvaruhuset Karlsson har nyligen försökt få ut reklam i ett hyfsat kreativt format. Reklamidén var att skicka ut ett ark med rabattkuponger med dagstidningarna. Twisten var att en av kupongerna var borta och istället stod det med text, som såg handskriven ut:
”Sorry! Men det var bla värmeljus för 15 spänn. Hoppas du förstår! /Tidningsbudet”
Några människor (tillräckligt många för att stoppa kampanjen) förstod inte alls att det var humor utan hoppade på tidningsbuden! (Se DagensMedia)
Det är lätt att dra slutsatsen att människor är dumma, men så är det ju inte. De bara prioritetar att använda hjärnkraften till något annat är att fundera på reklamens underförstådda mening, vilket låter ganska klokt, i mina öron.

« Föregående sida

Blogga med WordPress.com.